Skälstenar var förr vanliga för att markera fastighetsgränser. Det hände ibland att en del människor ville utöka sina marker på grannens bekostnad och de flyttade då skälstenarna. Detta kallades för skälvrängning och har försvunnit med modernt lantmäteri!

Följande citat om självrängning kommer från Ingvar Jonssons bok Draksådd:

”Enligt sägnen och folktron skulle den som flyttat skälstenar aldrig få ro efter döden, förrän brottet blivit uppdagat och rågången rättad igen. Nils erinrar sig med en rysning, att han hört äldre människor berätta om att de i mörka höstnätter, när de legat vid någon kolmila, fått höra skälvrängare springa i skogen och ropa:
”Här är rätt! - Här är orätt!”..

  Om den som hörde dem då var så djärv, att han tordes gå in i skogen, skulle han ha med sig ett fång av trästickor och så följa ropen, och för varje gång det ropades : Här är rätt, sticka ned en trästicka i marken. Det gällde att vara rask för att hinna med ropen. Om man ej hann med, eller om stickorna tröt, blev man sjuk eller ”gastkramad”, som det kallades. Men hann man med och trästickorna räckte tills ropen tystnat, så var rågången rättad och den döde skälvrängaren fick ro i sin grav.”